10 klubbar berättar

Hitta ett rättvisare system för att fördela pengarna!
Så lyder uppmaningen från några av de nollade föreningarna i Sportbladets granskning ”De som blev utan”.
– Man blir väldigt, väldigt besviken på hur det fungerar, säger Anna Fredriksson, ordförande i västgötska Gullspångs IF.

Text: Kristoffer Bergström  Foto: Lasse Allard

Formellt sett är systemet helt rättvist. Sedan 2015 kan alla idrottsföreningar inom RF ansöka om stöd för att få in nyanlända och asylsökande i sin verksamhet.

I verkligheten blir fördelningen ändå ojämn. För vad händer när vissa klubbar inte känner till de 35–40 miljoner som regeringen varje år avsätter?

I Västergötland är snedfördelningen uppenbar. När Töreboda, Svenljunga och Gullspång tog emot 1500 nyanlända och asylsökande under 2016 öppnade idrottsföreningarna famnen. Ändå landade inte en enda krona ur den statliga satsningen i de tre kommunerna under perioden.

Anna Fredriksson är ordförande i Gullspångs IF. Hennes förening är djupt samhällsengagerad, men Fredriksson vittnar om en gräns för hur mycket byråkrati och gratisarbete de klarade av.

– Tyvärr. På mindre orter ute på landsbygden jobbar alla ideellt. Det finns inte kunskap, kraft eller ork att ansöka om pengar, säger hon.

Många föreningar får stöd på många tiotusentals kronor om året. Vad hade sådana pengar kunnat göra för integrationsarbete?
– Vi behöver tolkar. Vi har inte nått ut till alla och definitivt inte till föräldrarna, vilket leder till att vi saknar flickorna.
– Dels hade fler fått chansen att utföra idrotten. De behöver hjälp och stöttning i material.

Vad tycker du om systemet som ska fördela medlen rättvist?
– Man blir väldigt, väldigt besviken på hur det fungerar. De kommer hävda att ”vi har skickat ut till er att ni ska ansöka”, men de vet hur svårt det är för oss som jobbar ideellt. Det är deras ansvar att pengarna kommer dit de behövs, så att inte hela potten kommer till städerna. Det är jättesynd.

Så ni har hört om stödet?
– Man hör lite i periferin att man ska söka pengar, men nej, det är inte lätt. En annan gång fick jag höra att det fanns andra pengar att söka och jag satt i så många timmar och la ner otroligt mycket tid – och fick avslag. De här bitarna är otroligt tunga. De tar musten ur en. Det får inte vara för tungrott, det måste finnas hjälp, för vi klarade inte av det.

Föreningar i 36 kommuner har inte ansökt eller beviljats pengar för 2016. Vilket ansvar tycker du att RF har?
– När RF gång på gång, år efter år, märker att det inte kommer in ansökningar från små föreningar på landsbygden så måste man göra en åtgärd. Då måste man se efter varför man inte når ut till de föreningarna. Det är deras uppdrag att stötta oss.

Anna Fredriksson, ordförande Gullspångs IF

– Man blir väldigt, väldigt besviken. RF kommer hävda att ”nämen vi har skickat ut till er att ni ska ansöka”, men de vet hur svårt det är för oss som jobbar ideellt. Det är deras ansvar att pengarna kommer dit de behövs, så att inte hela potten kommer till städerna.

Christer Eliasson, ordförande för Perstorp Bälinge IK

– Det här är inte klokt. Vi har 70–80 asylsökande i föreningen det är otroligt svårt att få in medlemsavgifter. Ingen ledare mäktar med mer än att lägga tre-fyra kvällar i veckan och att utöver det försöka ha sammankomster och få in bidrag är omöjligt. Vi har jätteproblem.

Hans P Ahlex, vice ordförande för Lessebo Goif

– Vi håller på ideellt och försöker få träningarna att gå runt. Man försöker söka alla bidrag man känner till, men det är tidskrävande. Vi har ingen anställd på kansliet som kan ha koll. Vi har 90 procent invandrare i laget, de har inga föräldrar som kan skjutsa så vi har vänt oss till kommunen för att försöka få låna minibussar så att vi kan ta oss till bortamatcher, men de har sagt nej. Med lite pengar hade det varit lättare att hitta ledare åt dem.

Ulf Olofsson, ordförande för Storfors AIK

– Ett: vi var inte medvetna om de stora möjligheterna som fanns att söka pengar. Två: vi hade inte grepp om hur många ensamkommande som dök upp 2016. Pengar hade kunnat bidra på att ett bättre sätt kunna ta emot den stora mängd ensamkommande killar som kommit. Med medel hade vi kunnat rekrytera och arvodera ledare.

Stefan Enardsson, ordförande för Bjurholms IF

– Det känns naturligtvis orättvist. Med en liten slant hade vi kunnat betala reseersättning och kompensation för en tränare. Men det fanns ingen ekonomi för att leja hit en så i år tvingades vi lägga ner verksamheten.

Gunvor Ashbourne, ordförande Norbergs Tennisklubb

– Vi välkomnade barn från en flyktingförläggning till vår sommartennisskola. De kunde inte betala avgiften så vi sökte pengar. Första sommaren kom arton nyanlända. Andra sommaren var vi 90 barn. De fick gratis t-shirt och tennisracket. Många bor utanför samhället och kommer med bussen. Det är en stor händelse att se alla komma i likadana t-shirtar. För egen del har jag lärt känna mycket nytt folk. Man blir involverad och alla hjälps åt. Första sommaren hade vi rena svenskgrupper och nyanländagrupper, men nu spelar de med varandra.

Jan Burman, kassör Skellefteå Skidklubb:

– På vår vuxenskidskola har vi haft folk från Uganda, Sydsudan, Eritrea, Afghanistan, Indien, Somalia, Pakistan. Några österrikare, amerikaner, en engelsman, Lukas som är grek, Olof som är tysk. Ett gäng slovaker. En kines. Någon som är dansk, men ingen finländare eller norrman. Men egentligen är det fånigt att prata om integration. Vår religion är längdskidåkning och vi låter alla prova på. Det är en fin tanke att vi gör saker tillsammans utan chans att tjäna pengar eller vinna guld. Vi har nästan sex månader av vinter i Skellefteå, så varför inte göra något bra av dem?

Ilir Alaj, tränare för Karlshamn United

– Vi startade klubben förra året och tio–femton nyanlända tränar kontinuerligt med vårt A-lag. Men det är med barnen vi har gjort den största tjänsten för samhället Svängsta. Det finns annars bara orientering för dem, inte mycket annat att göra. Vi kör två träningar i veckan. Och det är klart att det skiljer lite i kulturer, vissa kommer från den värsta mardrömmen, men vi försöker lära alla hur föreningeslivet fungerar, om regler, om respekt, om att passa tider. Vi bygger från grunden.

Åke Ranberg, kanslist Arjeplogs SK

– Vi har startat upp ett lag och åkt runt i Norrbotten och Västerbotten och mött andra lag. Det är somalier, etiopier, afghaner. De yngre spelarna som går i skolan är integrerade och känner de svenska barnen. Det tar lite längre tid för de som inte går i skolan, men det här är positivt för alla.

Rolf Andersson, ordförande Malå IF

– Vi har sökt och varit aktiva för vinteridrotter. Vi vill våga pröva på nya saker och utbilda våra ledare. Men hockey är svårt att få med dem på, så inriktningen ändrades till fotboll. Om vi får snö är det några som ska pröva på längdåkning. Pengarna har gått till hyror, utbildningar och lite material. Och resor – vart vi än ska är det minst fem mil.